Humor från helvetet

Oberoende vad man har för åsikter om Church of Satan är det svårt att förneka att det är en organisation med kreativa medlemmar, i alla fall kvantitativt, om man ser till den mängd musik, konst, litteratur osv som publiceras av personer anknutna till dem. Det är förvisso lika sant att det estetiska uttrycket tenderar vara tämligen likartat. Någonstans måste man ställa sig frågan hur många varianter av gethuvuden som är möjligt att göra eller hur många hyllningsmotiv i olika material med Anton LaVeys huvud man kan hitta skapa. Church of Satan fyller dock även en funktion genom den irritation organisationen lyckas skapa hos de personer som ser sig som seriösa utövare av den vänstra handens väg och som tar sin initiation in i det mörka på fullaste allvar. Bara det är en anledning att uppskatta dem. Church of Satan är måhända inget hot mot kristendomen , men en nagel i ögat på de mörka adepterna verkar de vara och det är svårt att räkna antalet gånger jag fått höra hur Church of Satan bara är ett enda stort skämt och jag kan bara hålla med. Det är just det som är deras styrka. Frågan är dock om det inte oftast är när de är mindre medvetna om det som humorn är som starkast? Oberoende av vilket kan numera satanister räkna in sig i skaran av religiösa stå-up komiker i konkurrens med kristna, muslimska och judiska representanter. Detta tack vara amerikanska Heather Height. Kvalitén kan diskuteras med hur som helst måste jag måste nog ändå hävda att det inte når samma komiska nivå som Church of Satans grundare Anton LaVey tillsammans med sin partner Blanche Barton lyckades med när de i sina musikaliska äventyr förmådde skapa komiska mästerverk som det här.