Germania bortom Europa

Det är inte enbart nationalistiska grupper i norra Europa som i vår moderna historia intresserat sig för den nordiska och germanska forntiden. Bland afroamerikanska intellektuella fanns speciellt i mitten och slutet av 1800-talet ett påtagligt intresse för ämnet, speciellt för Tacitus Germania. Många som refererade till verket gjorde det i syfte att framhålla att även européer en gång varit barbarer och därmed kunde kritik mot den vita rasismen myt om svart underlägsenhet riktas. Istället kunde man framhålla att inget tyde på att inte Afrika i likhet med Europa skulle utvecklas mot en högre form av civilisation, allt enligt 1800-talets evolutionära syn på kulturell utveckling.

Det fanns dock de som i de barbariska germanerna såg något nobelt och ädelt, vilket de även fann i de traditionella afrikanska kulturerna. Civilisation hade snarare varit ett uttryck för dekadens enligt detta synsätt. En av de mer kända exemplen på en sådan ståndpunkt stod den svarte nationalisten, och ironiskt nog kristne missionären, Alexander Crummell (1819-1898) för som vid ett flertal tillfällen återkom till jämförelsen mellan germanerna och traditionella afrikanska kulturer. Båda representerade för honom en viril form av krigisk manlighet som stod i kontrast till både den ädle och passiva vilden och den moderna dekadenta människan. Få var det dock som gick lika långt som den afroamerikanska författarinnan och suffragetten Frances E.W. Harper (1825-1911) som 1895 publicerade dikten ”Death of the Sea King” där inflytandet från fornnordiska myter knappast går att missa.

"I hear them call," cried the dying man,
His eyes grew full of light;
"Now bring me here my warrior robes,
My sword and armor bright.

"In the tempest's lull I heard a voice,
I knew 'twas Odin's call.
The Valkyrs are gathering round my bed
To lead me unto his hall.

"Bear me unto my noblest ship,
Light up a funeral pyre;
I'll walk to the palace of the braves
Through a path of flame and fire."

Oh! wild and bright was the stormy light
That flashed from the old man's eye,
As they bore him from the couch of death
To his battle-ship to die,

And lit with many a mournful torch
The sea-king's dying bed,
And like a banner fair and bright
The flames around him spread.